Bourges, staden Audrey bor i. Här kommer vi bo och vara hela lördagkvällen och hela söndagen samt tiden efter utflykterna om dagarna! Skolan ligger i staden Blois vilket ser ut att vara en grymt vacker stad. 

Är nog dags vakna till lite och dra sig mot sängen. Har i över en timme suttit med musik i öronen som gör en både glad och deprimerad på samma gång och man hamnar i en konstig värld där det känns som att någonting saknas. Samtidigt kollar jag på foton som både får en att längta tillbaka och framåt som påverkar det hela.

En jävligt deprimerande sak.. Kom på att jag måste koka pasta till morgondagens matlåda.

Min mor och far har rest iväg till Skottland ett par dagar vilket innebär att jag och Jonas bor ensamma i lägenheten och tar hand om alla växter och djur (fiskar och gerbiler). Jag som så sällan är ensam hemma tycker det är riktigt skönt och mysigt att få klara sig själv ett par dagar. Tyvärr har jag drabbats av en ond förkylning som drar ner det hela lite.

Andra och sista praktikveckan har dragit igång, imorse kändes det så tungt att behöva tvinga sig iväg dit trots sjukdom. Jag borde egentligen vara hemma och kurera mig, men jag vet att jag kanske varken hinner eller kommer orka ta igen dagarna som jag isåfall skulle vara borta.

Denna dag började med ett besök på vårdcentralen för PK-prov. I och med proppen jag fick i vaden på grund av gipset äter jag Waran som är blodförtunnande. Jag måste därför en gång i veckan gå och ta blodprov för att se vart mitt värde ligger så att jag får rätt dosering. Efter det blev det att åka vidare till skolan eftersom att mitt praktikbusskort inte fungerar så jag var tvungen att hämta ett nytt. Har bilen nu och trots att jag vandrar med kryckor kör jag bil, bra eller dåligt, det vet jag inte men ibland är det bara så smidigt att kunna ta bilen. Var ute på Tropicariet lagom till frukost klockan tio och hela dagen har jag varit på smådjursavdelningen. Djunglarna med apor och andra arter, en del terrarium och labbet med foderdjur och även djur som inte får plats eller kan vara med i visningen. Idag var det nog Carro som fick mig att orka, en av dem som jobbar på smådjur. Jättehärlig, social människa som man bara inte kan tycka illa om! Man bara pratar och pratar, lär sig hur mycket som helst och sen är dagen slut. Morgondagen ser nog ungefär likadan ut så jag ser faktiskt fram emot det :)

Världens sköning!
En av skolans gamla sköldpaddor som förmodligen ska flytta tillbaka :)

Första praktikveckan lider mot sitt slut, denna gång är jag på Kolmårdens Tropicarium vilket jag säkert nämnt tidigare. Jag kan väl säga såhär, det är kul att slippa vara i skolan och få vara i den fina miljö som är i på Troppan men det suger att inte kunna göra sin praktik till 100%.. Dels finns det inte mycket jag kan göra, och dessutom det jag gör blir inte lika bra som det skulle blivit om jag inte var invalid plus att de tar dubbelt så lång tid. Det är väl förståligt men för mig jävligt jobbigt. När jag fått chansen att ha praktik där vill man ju kunna göra och uppleva allting som man kan få uppleva, sen vill man ju självklart få in en fot i företaget och göra riktigt bra ifrån sig för framtiden. Det är svårt för mig.

Och för er som inte har varit på "Troppan" så är det här jag håller hus om dagarna!

Hade etologistudie ute i djurparken hela förra veckan. Jag och Malin studerade zebran Tetris, underbara djur. Malin fick vara kameraansvarig!


Tetris och hans bästa vän Rebus

Har haft en lugn och ganska tråkig helg ute på landet hos Jonas, men det var skönt att komma ut dit igen efter två veckor här hemma! Framförallt när jag inte kommer kunna åka dit på tre veckor nu. Två veckors praktik väntar, blandade känslor och tredje och sista prakitkveckan drar vi iväg till Frankrike.

Igår fick jag en väldigt bra nyhet av Malin. Hon och jag kommer bo hos Audrey (en av tjejerna som bodde hos Malin som vi blev väldigt bra vän med). Det känns bara roligt, och väldigt tryggt, nu slipper jag nervositeten av att kanske få bo med okända människor. Och även om det inte känns det minsta kul att åka dit med kryckorna, känns det iallafall bättre nu när jag kommer bo hos någon jag känner sen innan och som vet om att jag går med kryckor.

Anlände precis från köket efter att ha lagat köttfärssås med Jonas. Jag hatar att både göra och äta matlådor.

Nu blir det en dusch och sedan förbereda lite för imorn så att jag kan sova så länge som möjligt. Typiskt att jag måste till vårdcentralen så att jag måste komma sent första dagen på praktiken...

Saknade och älskade.

En fantastisk och rolig avslutningskväll i Linköping med grillning och dans!

Malin, Emilie, Audrey, Nicolas, Nicolas, jag. Malins fransyskor och mina fransmän!

Audrey, Malin och Emilie. Vi kommer bo tillsammans hos Audrey!

Mycket har hänt under den senaste tiden, jag antar att dem som håller koll på min blogg antingen känner mig ganska väl så att jag har berättat vad som har hänt eller har fått reda på det genom facebook. Undra hur många gånger jag har tänkt att jag ska skriva här den senaste tiden men aldrig kommit så långt. Jag saknar att skriva av mig, och får en väldig motivation när jag läser andras bloggar. Men när jag väl loggar in här och öppnar ett nytt inlägg har jag noll fantasi och inget roligt att dela med mig av.

Att lite dans kunde skapa något så olyckligt, det har jag inte tänkt på. Fram tills idag hade jag haft gips i 10 dagar, egentligen väntade yttligare gips eller en sån där grej man spänner på benet som man ser i filmer ännu en tid. Ortopeden hade granskat röntgenbilden och såg att mer stabilisering för benet endå inte skulle göra någon nytta. Istället ska jag använda mina nu hatade kryckor i fyra veckor framåt, för varje vecka som går får jag belasta benet med 15 kg. Så från och med idag får jag belasta benet med 15 kg, vilket är nästan ingenting och förut när jag skulle testa hur mycket 15 kg var märkte jag att jag bara kan stödja med 8 kg. Iallafall, nästa vecka får jag stödja 30 kg och sedan 45 osv osv och om fyra veckor ska jag kunna gå utan kryckorna. Då får jag även börja rehaba.

Jag är rätt lycklig över att gipset är borta, och om det inte vore för alla kommande händelser så skulle livet kännas rätt okej. På måndag börjar praktiken, denna gång ska jag vara på tropicariet, men i och med min skada är det inte säkert att jag kan göra praktiken. Praktiken varar i två veckor, egentligen tre men sista veckan drar vi till Frankrike för att uppleva landet och träffa våra underbara fransoser igen. Då har det alltså bara gått 2,5 vecka och kryckorna måste flyga med till Frankrike. Jag vet att det kommer bli en kul och underbar upplevelse iallafall, men jag känner redan nu hur jobbigt det kommer bli att behöva hoppa runt på kryckor överallt. Jag vet inte om det låter dumt men jag kommer inte kunna njuta och uppskatta resan lika mcyket som jag hade gjort om jag varit "frisk". Det suger och gör mig faktiskt ganska ledsen, så mycket som jag ser fram emot resan!

Jag tror att jag känner mig ganska klar nu, fast jag skulle egentligen kunna skriva flera sidor..