Mycket har hänt under den senaste tiden, jag antar att dem som håller koll på min blogg antingen känner mig ganska väl så att jag har berättat vad som har hänt eller har fått reda på det genom facebook. Undra hur många gånger jag har tänkt att jag ska skriva här den senaste tiden men aldrig kommit så långt. Jag saknar att skriva av mig, och får en väldig motivation när jag läser andras bloggar. Men när jag väl loggar in här och öppnar ett nytt inlägg har jag noll fantasi och inget roligt att dela med mig av.

Att lite dans kunde skapa något så olyckligt, det har jag inte tänkt på. Fram tills idag hade jag haft gips i 10 dagar, egentligen väntade yttligare gips eller en sån där grej man spänner på benet som man ser i filmer ännu en tid. Ortopeden hade granskat röntgenbilden och såg att mer stabilisering för benet endå inte skulle göra någon nytta. Istället ska jag använda mina nu hatade kryckor i fyra veckor framåt, för varje vecka som går får jag belasta benet med 15 kg. Så från och med idag får jag belasta benet med 15 kg, vilket är nästan ingenting och förut när jag skulle testa hur mycket 15 kg var märkte jag att jag bara kan stödja med 8 kg. Iallafall, nästa vecka får jag stödja 30 kg och sedan 45 osv osv och om fyra veckor ska jag kunna gå utan kryckorna. Då får jag även börja rehaba.

Jag är rätt lycklig över att gipset är borta, och om det inte vore för alla kommande händelser så skulle livet kännas rätt okej. På måndag börjar praktiken, denna gång ska jag vara på tropicariet, men i och med min skada är det inte säkert att jag kan göra praktiken. Praktiken varar i två veckor, egentligen tre men sista veckan drar vi till Frankrike för att uppleva landet och träffa våra underbara fransoser igen. Då har det alltså bara gått 2,5 vecka och kryckorna måste flyga med till Frankrike. Jag vet att det kommer bli en kul och underbar upplevelse iallafall, men jag känner redan nu hur jobbigt det kommer bli att behöva hoppa runt på kryckor överallt. Jag vet inte om det låter dumt men jag kommer inte kunna njuta och uppskatta resan lika mcyket som jag hade gjort om jag varit "frisk". Det suger och gör mig faktiskt ganska ledsen, så mycket som jag ser fram emot resan!

Jag tror att jag känner mig ganska klar nu, fast jag skulle egentligen kunna skriva flera sidor..