saknaden svider något enormt inom mig. klumpen har vuxit och blivit ännu större än igår.

idag har jag varit hemma, igen, inte fått så mycket gjort. och det jag har fått gjort har mamma hjälpt mig med så det känns ändå inte som jag gjort något. det är såhär framåt kvällen det är värst, då man inte har något att göra, då det blir tråkigt. man är så van med att åtminstone ha någon att dela denna tråkighet med, antinget här eller på avstånd.

imorn ska jag gå till skolan, inte för att jag vill, utan för att jag måste. helst vill jag vara för mig själv hemma och göra det jag känner för och inte gå till skolan och sätta på sig det där fejkade glada leendet och humöret, för det känns bara sjukt.



nu vet jag iallafall hur du mår, det är någon som är viktigt för mig.