Jag har fått fler bekräftelser ikväll, att det inte bara är jag som känner ett obehag och "jag-vill-inte-vara-här-ensam-känslan" här uppe på övervåningen. Men jag är fortfarande delad.. Och kommer nog fortsätta att vara det resten av mitt liv. Jag är ju inget medium. 

Att två personer som inte vet om varandra känner samma sak på samma plats, och säger samma sak på samma plats, kan det vara en slump? Det känns inte som det.. Hur skulle det kunna vara det?

Om det är som jag har fått höra ikväll, att ska det vara relativt lugnt nu, det får vi se. Obehaget och den där känslan ska ha försvunnit med personerna som gick vidare. Skulle det vara så att jag inte längre får de där känslorna när jag är här uppe är det yttligare en bekräftelse. Eller är allt bara inbillning? Och inbillar jag mig nu att det är borta bara för hon sagt att mannen med det skadade benet gått vidare in i ljuset, till andra sidan.

Man kan rent av bli tokig av att fundera på det okända, det ingen egentligen har riktiga bevis för. Men jag är nyfiken, intresserad och vill tro på det, att det faktiskt är sant att avlidna människor finns bland oss och att vissa människor kan känna, se och prata med andra sidan.

Huset är 250 gammal, mycket har säkert hänt här.

Om en månad ska jag delta i en seans med ett av Sveriges bästa medium som även var här nu i veckan, jag längtar. Det ska bli fruktansvärt spännande och jag hoppas det hjälper mig lite med vad jag ska tro på.