Jag piggnade till, till slut och sitter nu och läser min brors resedagbok. Bilderna får mig att längta väldigt mycket till Kreta! På tal om min bror kommer han hem på torsdag efter fyra månaders backpackande, herregud, fyra månaderl vad fort det har gått. Fast på något sätt känns det som om han har varit borta i en evighet. Vi får se om han en gång har lyckats blivit nyansen brunare än vad jag är när jag är vit! Tveksamt.

Nog talat om min käre broder. Jag ska nog lägga mig nu så att jag kommer upp skapligt imorn, fast egentligen, vad spelar det för roll. Jag har lov och inga planer för morgondagen, jag FÅR sova hur länge som helst utan ångest!