från att ha varit en glad och positiv malin vände det på bara några minuter till en deprimerad malin. det blir nog så när man tänker på sånt man inte borde tänka på, sånt som gör en svag och nedstämd. jag tror verkligen att jag är stark och att jag har klarat mig ur det här, och det har jag, till viss del. men det ligger fortfarande och skaver.. vilket skrämmer mig, för det kan få mig att falla tillbaka till ruta ett.

det är jobbigt, men jag vill inte ens veta av det egentligen, jag klarar mig, behöver det inte och vill inte ha det heller.. allting är nog bättre utan det. men ändå vill jag resa tillbaka några månader och få allt så perfekt som det borde vara.

godnatt.